Imorse när jag låg och solade kom jag outsökt att tänka på en händelse som min musiklärare Bengt Ollén var inblandad i. Så här låg det till va, jag och Ullis sitter uppe på sjuan vid datorerna och sliter  med en tung musikteoriläxa. 
Som vanligt krånglar sibelius (musikprogram på datan) och ingenting vill gå vägen. 
I protest, frustration eller kanske inspererande syfte brister jag plöstligt ut i sång, jag tar i från tårna och sjunger (läs vrålar) "OOO SOOOLLLLEEE MMIIIOOOO" för full hals. 

Jag avbryts plötsligt av en dörr som flyger upp och rakt framför mig står en högröd Bengt och chippar eftr luft, bakom honom sitter 30 fnittrande elever.
Fan.
Störa Bengan mitt i lektionen - inte populärt!
Jag gör mig beredd för den utskällning mitt dåliga uppförande förtjänar men det kommer inga spottsalvor eller hårda ord. Istället spärrar han upp ögonen och frågar exalterat:
-"Vem var det som sjöng"
Osäker på om jag ska ta tillfället i akt och fly eller om jag ska stå för min handling tvekar jag någon sekund.
Sedan sträcker jag långsamt upp handen och svarar svagt:
-"jag"
-"Åh! Det lät som en mycket ljus tenor, det var fullkomligt magnifikt!

Det kanske är operasångerska jag ska bli?